newyorkbloggopeder.blogg.se

Då var det återigen dags för mig att göra min plikt här på bloggen. Jag kommer leverera ännu ett inlägg från förorten, denna gång är det Brooklyns tur.

 

Klockan 8 traskade vi hemifrån för att ta D-linjen från Grand St till Brooklyn. Väl framme i Brooklyn spricker Emma upp i ett nöjt leende och berättar hur stolt hon är över oss för att vi alltid kommer rätt och hittar så bra. Det skulle hon inte gjort. Vår kontaktperson hade skrivit fel adress på vårt schema så vi kom….fel. Tur i oturen var att personalen på det stället vi kom till var väldigt hjälpsamma och såg till att vi fick kontakt med vår logoped samt beställde en taxi till oss. Medan vi väntade på taxin blev såg vi många fina korkskruvslockar då vi befann oss i ett ortodoxt judiskt område. Lite irriterade över att vi nu blev en timme sena eftersom stället vi skulle till låg en rätt bra bit bort försökte vi ändå tänka positiva tankar om taxifärden. Kul med gul taxi, hör ju till New York och så. Tyvärr kom det ingen gul taxi utan en sunkig silvergrå bil med en del tillhörande godis- och matpapper på golven. Men! Passande nog fick vi lyssna på hebreisk musik under färden vilket gjorde upplevelsen för området starkare.

Väl framme på Hebrew Academy for Special Children (HASC) mötte vi Irene Torres, vår huvudlogoped för dagen. En mycket trevlig och rolig kvinna. 

 

HASC är en skola för barn med speciella behov som inte anses kunna tillgodoses av den vanliga skolan (public). Barnen som går på skolan har olika inlärningssvårigheter som beror antingen på utvecklingsstörning, emotionell påverkan eller speciella behov. 150-160 elever går på skolan och det finns mellan 7-12 logopeder beroende på antalet elever och deras problematik. Barnen delades in i klasser efter ålder, iq och emotionell kapacitet. Större svårigheter innebar mindre klasser. Klasserna bestod antingen av 6, 8, 12 eller 15 elever. 

 

Under förmiddagen fick vi följa varsin logoped. Logopederna hade så kallade ”pull outs” med eleverna vilket innebär att de tar ut eleverna ur klassrummet för att ha terapi/behandling. Under mina två första pass följde jag en logopedstudent och hennes handledare. Eleverna som hade terapi hade båda fonologisk språkstörning vilket innebär att de har svårt att producera rätt ljud. Båda gjorde en framflyttning och dentalisering av k-ljudet vilket innebar att det lät som ett t-ljud istället (tänk att ordet bok uttalas bot istället). Logopedstudenten övade även s-ljud med barnen eftersom de hade problem med det. Dock var barnen inte speciellt gamla, 3,5-4 år, och s-ljudet är ett av de ljuden etableras lite senare så jag reagerade lite över den intensiva träning av just det ljudet istället för t.ex. k som ska etableras tidigare än s. Under förra veckan fick vi lära oss om en modell som är vanlig i USA och innebär att man jobbar med allt samtidigt och inte fokuserar på en sak, vilket kanske var en metod som dem applicerade i dessa fall. Efter dessa två sessioner bytte jag och Siri så att jag gick med ”hennes” logoped istället. Jag fick då se en pojke som var 3 år som endast använde sig av ettordssatser och detta mycket sparsamt. Logopeden berättade att hon försökte expandera hans ordförråd. De jobbade även med en del adjektivkomparationer och prepositioner. Jag frågade om de jobbade något med tecken som stöd (TSS) men hon berättade att hon inte hade lärt sig det på sin utbildning. Vår huvudlogoped Irene berättade senare när jag frågade igen, att de inte jobbade med TSS eftersom föräldrarna generellt sätt inte hade möjlighet att engagera sig i det då deras största bekymmer var att försöka få mat på bordet. 

Under eftermiddagen fick vi sitta med i olika klassrum och se hur de fungerade. Jag var med på en lunch för en blandad klass som räknades som högfungerande. Barnen var mycket gulliga och hjälpsamma mot varandra. Jag var även inne hos en förskoleklass där fyra flickor gjorde ett imponerande framträdande med en Rihanna-låt. Jag hängde passade även på att hänga med två grabbar som lade ett slags pussel tillsammans. Killarna hade tuffa flätor och när de klarade pusslet utbrast den ena glatt men samtidigt lite vad jag skulle vilja beskriva som ”laid back”- ”yeah bro, that’s so cool”. 

Efter vår skoldags slut åkte vi till Coney Island för att kolla in det kända nöjesfältet och stranden. Det öppnar om fem dagar. Kändes lite som ett spökställe när det inte var öppet men stranden var fin. Jag hade gärna besökt det en sommarkväll. Vi hoppade på tunnelbanan mot Manhattan igen och droppade av Emely vid Prospect park för att själva leta rätt på Shake Shake- ett hamburgerställe som Siri satt upp på listan. Det var mycket gott. 

Imorgon fyller Siri år och det ska firas. Hur får bli en överraskning. 

Skrivet av Jenny :)