De första dagarna
0…
Så kom dagen D och väskorna var precis sådär höggravida som vi föreställt oss. Flyget tog oss via Düsseldorf till JFK och de 11h 25 min som förflutit på AirBerlin hade gått väldigt smärtfritt, tack vare veckotidningar och god flygplansmat. VISA-kontrollen vid ankomsten till USA gav endast lite handsvett, sedan for vi i taxi in till Manhattan. Vi bor nu i en gammal byggnad på Lower East Side och det var i dess klaustrofobiskt smala trappa vi släpade våra 30 kilos (ca) väskor de 5 våningarna torsdag eftermiddag lokal tid. Lägenheten är väldigt rymlig och ligger nära subwaynätet, ett kap (pris till trots) för att vara i denna trångbodda storstad.
Efter burritos på ett hak gick vi och lade oss (kl 21, för oss egentligen 03 på natten). Precis när John Blund strött sitt dust över fyra utmattade resenärer, flög vi upp. Panik utbröt! Det lät som att någon slog med järnrör mot de gamla järnelementen ackompanjerat av ett ökande, öronbedövande pysande. Någon skrek ”det kommer vatten” och i mörkret hann man föreställa sig inget mindre än sprutet från en påkörd amerikansk brandpost i sovrummet. Riktigt så farligt var det inte men sovalkoven blev en ångande djungel (alternativt turkisk ångbastu) med ett skrikande gammalt ”steaming ånglok” i hörnet. Vi ringde lägenhetsvärden som sa att detta är normalt i New York, så det var bara till att uthärda natten.
Vår första riktiga dag i storstaden börjar med att vi går 100meter, runt hörnet på vårt hus och där finner vi ett fik som andas New York från första steget över tröskeln, ”88 Orchard st”. Bakom disken finns en uppsjö av bagels, en hipsterkille med liten mössa på huvudet och en tjej med lila dreads som gjorde i ordning små pappkassar av ”take-away-brunch”, beställt från nätet. Vi slog oss ner bredvid medelålders businessmen med sina laptops och latte, sunda 35-åriga kvinnor med överfyllda skålar jordgubbar och ett kärlekspar med tatueringar vid vänstra tinningen och rakat hår för att detta skulle synas. In fick vi världens brunch; salmon&creamcheese bagels, bacon/cheese&egg bagels, granola, youghurt med färska bär och en capuccino på det. Vi bara lutade oss tillbaka, avnjöt och insöp.
10 minuter med subway sen var vi på Times Square och man fick ännu en New York- dos. Här spenderades eftermiddagen innan vi åter drog oss hemåt och handlade för kvällen. Emma, Siri och Jenny åkte på bio medan Emely, som hade tänkt sig en lugn kväll med tidig sänggång, fick ännu en konsert av våra kära element.
Dag 2 äter vi en lyxig hemmafrukost och har sedan som dagsmål att ta oss ut till Ellis island för att se platsen (numera museum) dit miljontals invandrare passerade Amerikas portar på 1800-talet. Vid färjeterminalen får vi reda på att både Ellis island och Frihetsgudinnan är avstängda sedan stormen i oktober. Plan B blir därför att ta gratisfärjan till Staten island och därmed få se Manhattan och Frihetsgudinnan på avstånd. Något som slår oss är hur liten statyn är när hon står där i sin blekblå skepnad och hälsar välkommen. Amerikanarna måste verkligen använda specialeffekter eller rätt vinklar när de vill framställa henne som mastodont.
På färjan sitter vi bland locals (vita, afroamerikaner, asiater m.fl.) och vi kommer att reflektera över klasskillnaderna i samhället och hur detta troligen påverkar vem som får hjälp och inte av våra amerikanska yrkesfränder. Det är så påfallande vem som är fattig och rik och kasten är stora mellan flashiga butiker som Victorias Secret och uteliggare bärandes på ok med fullproppade sopsäckar med tomburkar. En man grävandes i en soptunna frågar om vi vill ha hjälp att hitta vägen när vi står med vår karta och jag får en klump i magen. Det är verkligen kontrasternas land.
Väl tillbaka går vi på The museum of American Indians, får en guidad tur om arkitektur och tittar på pärlbeklädda klädedräkter. På ett billigt varuhus med märkesvaror spenderas några timmar, till både fröjd och förtret:) Inte en enda stol fanns på 6 våningar så jag (Emely) och några äkta män lånade upp och nedvända kundkorgar. Några fina fynd fick följa med flickorna hem. Efter detta blev det handling och hemmamiddag med spaghetti, köttfärssås och lite dans på det. Vi har börjat komma till rätta i städernas stad. Snön singlade i natt, nu skiner solen och det är söndag.
Skrivet av: Emely
